En kväll på Kulturhuset

Vi har trevat runt lite ett tag, vågat besöka Operan, gå på dans-trapets-föreställning och på Kulturhusets bio. Kanske inte med någon regelbunden frekvens eller tydligt mål. Men nu ska vi ta tag i det med mer målmedvetenhet; nu är det dags att bli Kulturtanter.

Coussie:

Vi inledde vå resa genom att pricka in en klassiker framförd med en modern twist, Shakespeares En midsommarnattsdröm. Berättelsen där det övernaturliga maskeras som en dröm och denna afton bjöd på rap möter 1600-tals verser. Knasiga inslag av buskis- och slapstickkaraktär medförde en någon häpen överraskningseffekt som lockade många skratt från såväl oss som hela lokalen. 

Cous-cous sa att hon inte hade några särskilda förväntningar innan, medan jag får erkänna att jag var lite orolig för att det skulle vara för skruvat. Och skruvat var det men på ett väldigt härligt sätt. Vem kunde ana att man skulle se Shakespeare framförd med käpphästar eller cool-snubbe-gester liksom.

För att vara i begynnelsen av kulturtantsresan var denna föreställning nog en lagom mjukstart. Shakespeare for beginners skulle jag säga.  Orginalberättelsen fanns där, jag tror jag läste den som tonåring när jag gjorde ett skolarbete om Shakespeare, men den framfördes i ett mer lättillgängligt format. 

Coussie ger den 4 av 5 Kulturtanter. Det var ju trots allt Shakespeares verser fullt av allegorier och man ska klura ut en del rim. Dessutom på Kulturhuset med fantasifulla kostymer och charmigt skådespeleri.

Cous-cous:

Jag och Coussie beslutade oss rätt snabbt när vi såg att ett verk av Shakespeare skulle spelas på Stadsteatern. "En midsommarnattsdröm"  är ju en klassiker som man vill pricka av på listan! 

Vi fick väldigt bra platser och satt så pass nära scenen att vi såg de subtila minspelen och beskrivande kroppsspråket. Klädvalen var inte alls tidsenlig med tiden när pjäsen skrevs. Nej här blandades nya collegetröjor med grekiska tryck, moderna sommarklänningar, snickarbyxor till en aftonklänning i satäng - allt toppat med extra stark make-up och färgstarka peruker!

Bitvis var det lite åt fars-hållet, men det blev så rätt med de här tokiga rolltolkningarna. Jag kom på mig själv med att snegla på Coussie - efter att jag återigen hade brutit ut i ett högt skrattanfall - för att se om hon hade reagerat. Men jag behövde inte oroa mig - hon skrattade lika gott hon! Det gick inte att hålla sig - jag menar - som Coussie skrev: vilka kan lyckas med att komma in på scen på käpphästar med ljudeffekter som de med bök och krångel kliver av, att ett lejon dansar modern hip-hop och att en gudinna dansar macarena? 

De verkade ha väldigt kul med att framföra den här uppsättningen och jag undrar om Shakespeare själv visste att hans verk skulle spelas i så många år framåt, att de skulle bli sådana klassiker? Och att vi en lördagkväll flera hundra år senare skulle roas av en historia och handling som är lika aktuell än idag.

 4 av 5 Kulturtanter även av Cous-cous.